Jag hade aldrig kunnat ana att jag skulle känna för mitt barn på det sätt jag faktisk gör. Innan jag fick henne så tyckte jag bara att sådana uttryck så som "den som inte har barn fattar inte" och "vänta tills du får barn själv så förstår du" var töntiga och dryga. Och nu? Ja nu säger jag precis lika saker själv. Den som inte har barn har inte älskat, inte den här underbart-underbara-ingenting-betyder-någonting-annat-kärleken man faktisk känner för sitt barn. Det är fantastiskt att det gått ett helt år sedan hon föddes, och jag kan inte fatta vad jag gjorde innan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar