Långledigt

Ja, igår så jobbade jag sista passet. Nu sitter jag här och kommer nog att räkna ner dagarna ännu mer än vad jag redan gjort! :) Igår kväll så satt jag och messade med Sandra ett tag, och vi skrev och sa att det nu äntligen är min tur.. och inte tänkte jag nå mer på det, förrän i bilen på väg hem.. Nu är det snart min tur!? Jag blev alldeles skakis och galet nervös! Man har liksom gått runt och väntat på att Sandra ska kalva ur sig, men inte riktigt förstått att hon faktiskt skulle få barn, lika lite som jag tror att jag kommer få en bebbe utav hela den resan! Sandra beskrev detta fenomen super bra här för ett par dagar sedan då hon sa att Det är som att man typ ska spara pengar till den där drömsemestern man alltid velat åka på, fastän man vet att man aldrig kommer få ihop dom där pengarna. Haha! :)