Och inte tusan tänkte jag åka hem och lämna den för att härja fritt.. utan jag stod länge och stirrade med skräckblandad förtjusning, hjärtklappning och handsvett innan jag fann mod till att trampa ihjäl den store... uhhhh... En klapp på axeln, eller ett par geléhjärtan, är jag värd efter denna prestation! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar